Min fantastiska kompis Anna bor sedan flera år tillbaka  i Wien. I den vackra staden med historiska byggnader överallt, bor hon tillsammans med sin fiskegalne make och två urgulliga busfrön till barn.

Jag brukar ta chansen att hälsa på dem minst en gång om året. När jag var där i juni var det otroligt varmt i Wien, 32 grader, så vi höll nästan på att smälta bort.

Vi bestämde oss för att göra en dagsresa till Slovakiens huvudstad Bratislava. Vi tog en flodkryssning dit. Det betyder att man åker båt i sakta mak på Donau, där du kan se det vackra landskapet flyta förbi medan man sitter och solar på däck. Dessutom serverades det en frukost och enklare lunch ombord. Vi valde dock att avstå lunch eftersom vi hellre ville äta något när vi kommit fram.

 Vi hade jättetrevligt ombord på båten och eftersom vi inte kan träffas så ofta var det skönt att få tid att bara prata med varandra och njuta av solen och landskapet som passerade förbi.
Vi satt i solskenet på däck och försökte komma på vad vi egentligen kände till om Slovakien. Till slut kom vi fram till att det enda vi egentligen visste var att huvudstaden heter Bratislava, och att landet tidigare satt ihop med Tjeckien. Kort sagt här fanns verkligen en helt ny plats för oss att upptäcka och utforska.

Vår båt utgick från Nussdorf i Wien och kostar 45 euro per person tur och retur. Om du bara vill åka enkel väg betalar du hälften. Boka i förväg!
Efter ca 4 timmar kom vi fram till Bratislava. Vi lämnade båten och vandrade in till staden.

Bratislava visade sig vara två städer i en. En gammal, mysig del med otroligt vackra hus med en härlig historisk känsla. Plus en ny omysig del med ganska fula hus. Den delen lockade inte alls lika mycket till upptäcktsfärd.
Det första vi gjorde var att hitta en mysig restaurang att äta lunch på. Jag beställde nationalrätten brynzové halušky, gnocchi med en sås på fårost. Kanske inte min nya favoriträtt men jag tyckte det var gott.

Efter lunchen begav vi oss till Hviezdoslavovo namestie som var mötesplatsen för en guidad tur vi tänkte gå på. Jag hade nosat upp att det fanns ett företag som ordnar gratis guidade turer i Bratislava.

Samma företag ordnar också som aktivitet att få pröva på att skjuta med AK-47, med följande information. ”The problem with firing assault weapons for fun is that it's illegal. Well...in most of the world anyway. Thankfully you're in Bratislava. Shooting machine guns is all the rage here. How does letting rip with 55 shots sound?”

Nu är varken Anna eller jag särskilt skjutglada, så vi nöjde oss med den guidade turen. Turen var intressant och vi fick lära oss mycket om Slovakiens historia. Vår guide ville dock ibland något överdriva Slovakiens storhet. När hon räknade upp alla kända personer från Slovakien, kände vi bara till Andy Warhol. Men guiden pratade om slovakiska kanotister och förväntade sig att alla skulle veta vilka de var.

Om du hamnar i Bratislava tycker jag absolut att du ska gå en guidad tur. Du får en bra överblick över Slovakiens historia och stadens centrum, samtidigt som du får en rejäl promenad.
Att ta sig ifrån Bratislava och åka tillbaka till Wien visade sig vara lättare sagt än gjort. Vi tog bara en enkelbiljett med båten. En tågresa mellan städerna tar knappt en timme, så vi hade bestämt oss för att åka tåg tillbaka.

 När vi kom fram till stationen läste vi på den stora anslagstavlan. Vi såg att det stod 18.03 och därefter Vienna, precis som det ska. Men efter det står något med röda bokstäver på Slovakiska, som vi inte förstår om det betyder inställt eller försenat. Vi går till biljettdisken för att fråga och här börjar det bli intressant.
Vi ställer oss i kön, och när det är vår tur, säger vi ”we want to go to Vienna, is it something wrong with the train?”. Varpå kvinnan bakom disken bara blänger på oss och sedan stänger sin lucka utan att säga ett ord.
Så vi får gå och ställa oss i kön till kassan brevid. När det är vår tur ställer vi samma fråga igen. Kvinnan bakom disken, verkar inte vara så bra på engelska men svarar i alla fall ”No train!”. Hon visar med händerna tecken som om något är trasigt. Vi försöker fråga hur vi gör då. Till svar får vi bara ”no train” och hon rycker på axlarna och försöker få iväg oss. När vi försöker igen skriver hon ner ett nummer på en lapp och sedan avfärdar hon oss helt genom att vifta iväg oss.

Vi antar att det vi fått är ett bussnummer. Men har ingen aning om varifrån bussen ska gå? Om bussen går till Wien? Om den går någon annanstans vart ska vi då gå av? Vi vimsar runt en stund innan vi hamnar på rätt busshållplats. I det läget är jag så otroligt glad att jag är med Anna. Om jag varit själv där, och inte vetat hur jag tar mig därifrån, inte kunna språket och ingen verkar vilja hjälpa mig, då hade jag nog börjat gråta. Men nu hade jag en trygg kompis vid min sida.

Nu kommer bussen. Anna har bestämt sig för att busschaufförer är ett trevligt släkte. Vi får helt enkelt fråga busschauffören om hjälp om vart vi ska ta vägen. Så vi går på bussen. Anna ler sitt trevligaste leende och tittar vädjande på chauffören och säger ”Excuse me, can you help..” där gör busschauffören ett högt, förgrymmat läte, gör sedan en gest med handen och därefter vänder han demostrativt bort blicken från oss. Vi tolkar gesten som att gå och sätt er och håll tyst, eller gå av bussen!

Lyckligtvis var det en snäll man på bussen som märkte detta, och såg vår förtvivlan. Han hjälpte oss genom att förklara namnet på hållplatsen vi skulle av på. Vi skulle tydligen till en annan tågstation och därifrån åka till Wien. Den vänliga mannen på bussen var verkligen dagens hjälte.
Så slutligen tuffade vi in på Wiens centralstation efter en intressant heldag i Bratislava. Slutet gott, allting gott!

Hälsningar Sara 

Bra saker med Bratislava:

• Prisnivån, det är billigt.
• Den guidade turen.
•  Kul stad för en dagstur och säkert ett trevligt ställe att tillbringa en weekend.
• Vädret.
• En vacker, historisk stad.

Dåliga saker med Bratislava:

• Servicekänslan hos människor i serviceyrken.