Relativt nyss hemkommen från Italien var jag redan på språng igen. Denna gång var siktet inställt norrut, mot Kiruna. Min vän och kollega Carina fyllde jämnt och hade länge drömt om att besöka ishotellet i Jukkasjärvi. Hon frågade om jag hade lust att följa med, och jag var inte svårövertalad. I vanliga fall är jag verkligen inte en vintermänniska, men inför denna resa var jag verkligen sugen på alla vinteraktiviteter vi skulle pröva på. Dessutom var vi båda väldigt lockade av att få se norrsken, något vi inte upplevt förut.

Vi bodde inte på ishotellet. Dels för att det är superdyrt men också för att det inte verkar så lockande att sova i ett rum som är minus fyra grader kallt!            

Istället  bodde vi  på camp Ripan, som var ett trevligt hotell som låg nära Kiruna centrum men samtidigt låg i anslutning till ett friluftsområde.  De hade en rejäl och riktigt god hotellfrukost, ett spa och möjlighet att få låna saker som sparkar och skidor.   
                                                                                                        
Vi flög Göteborg- Kiruna med mellanlandning i Stockholm och var borta lördag till och med onsdag så att vi kunde fira Carinas födelsedag med stil.

Efter promenaden och lite slötid hade vi bestämt oss för att prova hotellets spa. Det visade sig inte vara så stort. Två olika slags bastu, en utomhusbassäng, en inomhuspool (där man kunde kika ut på vintern), en lounge del och omklädningsrum och duschar. Ingen av oss tycker egentligen om att basta så vi satsade på bassängerna. Det var en häftiga känsla att bada i varmt vatten omgiven av kall luft och snö.

Dagen därpå var vi uppe tidigt. Vi hade hyrt bil och var nu på väg mot Björkliden, som ligger nära Riksgränsen. Vi var inbokade för att åka bandvagn upp till fjället Låktatjåkko där Sveriges högst belägna fjällstation finns på 1228 meters höjd. Dels tyckte vi att det lät kul att åka bandvagn och dessutom såg vi framemot den härliga utsikten vi skulle få över fjällvärlden och förhoppningsvis Kebnekaise.

Vädret var inte så värst trevligt när vi påbörjade vår bilresa mot Björkliden. Snön yrde omkring, det var begränsad sikt och därför väldigt få andra fordon ute på vägarna. Det visade sig senare att vägen mot Narvik på grund av väderförhållandena till och med var avstängd ca 200 meter efter avfarten till Björkliden, så vi hade verkligen tur som kunde köra dit. Jag försökte peppa Carina genom att sjunga Euskefeurats låt ”Mer och mer och mer”. Hon blev inte särskilt imponerad, varken av min röst eller av låtens budskap.

Till slut så kom vi i alla fall fram till Björkliden. Att åka bandvagn var kul och annorlunda. Dock insåg vi snabbt att vår ursprungliga plan att beundra utsikten inte skulle vara möjligt. På grund av vädret var sikten så dålig, att vi inte kunde se längre bort än tio meter. Det enda vi såg var vitt,vitt och mera vitt! Till och med bandvagnen hade svårt att ta sig fram på grund av all snön som yrde omkring och samlades i stora drivor.
 

Väl tillbaka i Kiruna var det dags för nästa äventyr. Vi skulle prova på att gå med snöskor för att spana efter norrsken. I utflyktsbeskrivningen hade det inte stått något om att vi skulle gå upp för ett berg men det var tydligen precis vad vi skulle göra. Det var jobbigt!

Vår guide var en väldigt lugn och naturkunnig man som längs med vägen pekade ut djurspår och olika intressanta växter. Efter en rejäl stunds promenerande gjorde han upp en eld där han började förbereda norrländsk fika. Kokhet lingondricka, renhjärta, kaffeost och sockerkaka. Jag äter ju inte kött så avstod hjärtat. Däremot värmde lingondrickan gott, kakor passar alltid i min värld och kaffeost var en ny och intressant bekantskap.

Vi visste att vi inte hade så goda förutsättningar för norrsken. Det var lite molnigt, fullmånen lyste med mera. men vi höll tummarna för tur. Vår guide lärde oss ett knep för att se om norrsken är på väg. Helt enkelt att ta kort på himlen och om det blir grönt på bilden så finns norrskenet , och sen är det bara att börja spana. Vi tittade och tittade men tyvärr var norrskenet så svagt denna natt att vi inte riktigt lyckades se det med blotta ögat. På våra foton syns ett svagt norrsken men vi såg det aldrig på det sättet utan kameran.

Vi fick trösta oss med att det verkligen var en otroligt vacker vinternatt i full månens sken. Så trots bristen på norrsken fick vi en mysig utflykt. Dessutom var det roligt att för första gången i våra liv få prova på att gå med snöskor.

På måndag morgon var det dags för det vinteräventyret jag nog sett framemot mest, en tur med hundspann. Vi blev hämtade vid hotellet av en bil som körde oss till kenneln. Där hälsade vi på vår förare, en trevlig norsk man som heter Espen . Han lärde oss mycket om hundspannskörning och slädhundar under turen.

Knappt hade vi hoppat upp på släden innan hundarna satte full fart. Det märktes verkligen att de tyckte om att springa och trivdes med att jobba. I full karriär svischade vi över Torne älv och vidare in längs med skogsstigar.

Det var en fantastisk naturupplevelse. Det enda ljudet som hördes var släden som gled över snön.
Efter en härlig tur stannade vi till vid en liten värmestuga. Där bjöds det på te, kokkaffe och fika.
Sen var det dags att hoppa upp på släden igen för vidare färd mot vårt slutmål Ishotellet. Jag kan verkligen rekommendera denna upplevelse! Om du får möjlighet tycker jag absolut att du ska ta chansen.

Väl framme på ishotellet var vi lite nerkylda efter att ha varit ute hela förmiddagen. Så vi gick in i restaurangen och åt lunch innan vi begav oss ut i kylan igen.
Först strosade vi runt på egen hand och kikade runt. Sedan var vi med på en guidad tur. Det kostade 325 i inträde till Ishotellet och då ingick guidningen.

Orginalet Icehotel byggs upp varje höst av is från Torneälv, och varje vår smälter det bort. Vi fick lära oss att de egentligen använder sig av något de kallade "snis" för att bygga, en blandninga av snö och is som passar bäst som byggmaterial. Inne på hotellet hålls en konstant temperatur av minus fyra grader.
Varje år är det en mängd konstnärer med och designar rum, så varje år ser hotellet annorlunda ut.

I år var det första året som 365 finns, utöver säsongshotellet. 365 är en ny permanent byggnad som är tänkt att fungera som ishotell året runt.

Dagen därpå var det Carinas födelsedag. Hon fick choklad på sängen och mängder av gratulationer från när och fjärran. Vi passade på att ta sovmorgon och hade en lugn start på dagen. Vi lånade sparkar på hotellet och gav oss iväg på en liten utflykt. Självklart var det roligast att glida nerför backar.

Efter lunch var det dags för en annorlunda utflykt. Ett studiebesök i LKABs gruva. Den som kommer att göra att Kiruna stad behöver flyttas.
 Vi samlades vid turistbyrån där en buss kom och hämtade oss . Den fullsatta bussen körde sedan mot gruvan. I det stora berget fanns en öppning där vi körde in. Vår guide berättade att det finns ca 50 kilometer väg där inne i berget. Vi körde i ca tio minuter innan vi stannade och då var vi ca 500 meter ner i berget. Om jag ska vara ärlig så tyckte jag att det var läskigt att åka in i och genom berget. När vi väl stannade vi LKABs visitor canter kändes det bättre.

Vi fick sätta på oss hjälmar och sedan visade vår guide oss runt. Mest blev vi visade olika planscher, sedan fick vi se en film om LKAB innan vi bjöds på fika. Sedan fick vi gå en liten bit i en stor tunnel och se lite olika typer av maskiner. Avslutningsvis fick vi några minuter i ett litet gruvmuseum innan turen var slut.

Om jag ska vara ärlig så var jag lite besviken. Vår guide var kunnig och duktig och det var spännande att se de stora arbetsfordonen, men jag hade nog velat se lite mer av hur arbetet egentligen går till. Filmer, planscher och museum är intressant men det hade varit spännande att med egna ögon se gruvmaskiner och personal "in action".

Efter gruvturen bytte vi om till lite finare kläder innan det återigen var dags för en tripp till ishotellet. Vi hade bokat bord på restaurangen. Före middagen besökte vi isbaren där allt serveras i glas gjorda av is. Det var vackert, mysigt och en rolig upplevelse!